Dag 9

Klockan är 13:25. Jag sitter vid Odenplan och väntar på bussen mot jobbet. Det är 7 minuter tills bussen kommer. Om jag börjar gå mot krogen nu kommer jag att vara framme precis när bussen rullar förbi Roslagsgatan. Men jag Orkar. Inte. Gå.  Kroppen är helt slut. Ändå känner jag mig full av energi. Jag har hunnit motionera nya hästen på morgonen och nyss avklarat mitt åttonde pass bikramyoga av mina 25 pass på 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle yoga ens sju dagar i rad. 

(Nu kom bussen.)

Passar på att hälla i mig kombucha. Kroppen behöver mer vätska än någonsin just nu och jag har blivit av med en stor del av mitt sötsug. Så skönt!Men även om sötsuget är borta måste jag ju ändå utföra mitt jobb. En av uppgifterna är att hitta spännande alkoholfria drycker. Här ovan är en ny favorit. Jag älskar hjortron, nästan lika mycket som havtorn, så den här drycken från Nyckelbryggerier är nästan perfekt. Smakerna är hjortron och granat. Varför nästan perfekt? Jag tror att den hade varit fulländad om det var en kombination av hjortron och havtorn istället. Det kan behövas lite mer syra för den rätta balansen. Annars är den här läsken supergod. Rekommenderas starkt!

Du hittar den i Urban Dehlis butik samt Pardiset. 

I morgon öppnar vår nya krog Bar Agrikultur. Så nu måste jag sätta fart med en massa administrativt jobb. Trevlig torsdag! 

A perfect match

I januari förra året kastades jag upp på en tokig ponny. En vilsen själ som behövde vägledning för att hitta rätt. Han skenade när han inte orkade jobba ordentligt för att han inte var tillräckligt musklad. Han smet ifrån arbetet. Jag fick styra in i väggen första gången jag satt på honom för att få stopp på galningen. Och det var just det jag föll för. En envis liten ponny som gjorde lite som han själv ville. Efter att ha hoppat honom tre gånger och ridit med på en dressyrlektion sa min gamla ridlärare -"Varför blir du inte fodervärd på honom?"Ja, varför inte? Och så blev det. Efter att ha pratat med hans ägare så blev han min på heltid under förutsättning att jag skulle utbilda honom tills han var hanterbar för en yngre ryttare. Corné fick åka med mig till Gotland under sommaren där han spenderade dygnets alla timmar på det vackraste betet jag någonsin sett, med en egen sandstrand tillsammans med 6 andra fyrbenta vänner. Han blev snabbt kung i hagen. 

Sommaren gjorde honom gott, på riktigt. Han gick från att vara 4 år i huvudet till den 13-åriga häst han faktiskt är. Han satte muskler av att gå ute dygnet runt och allt konditionsarbete gjorde sitt. Väl hemma på Ekerö igen visade han uppe n toppform för sin ägare.  Foto: Ridsportfoto.se

Under året har vi varit ute och hoppat lite banor både på Pay & Jump och tävlingar. Av 13 starter har vi gjort 11 felfria rundor. I fredags hoppade vi en bana där några hinder låg på 1 meter (Lätt A för denna lilla C-ponny...). Nu i helgen gjorde vi vår sista start tillsammans.Foto: Ridsportfoto.se

Den här fantastiska lilla ponnyn har en sådan personlighet. Så fort jag ropar på honom gnäggar han glatt och går direkt mot grinden för att få komma in från hagen. Vi har fått ett speciellt band sinsemellan. Han är verkligen en enmanshäst som tyr sig till den han litar på. Jag är otroligt stolt över att ha fått hans förtroende och vi är ett perfekt team tillsammans. En matchning som handlar om tillit. Under året har vi gjort otroliga framsteg och tyvärr är han nu för fin för mig.  All den glädje detta ponnybus har skänkt mig. Men jag har också slitit hårt för att komma dit vi är idag.

Det är med stor sorg i hjärtat som det nu är dags att lämna över stafettpinnen till en yngre förmåga. Jag har gjort mitt jobb och är tacksam för året som varit. Vi har två veckor kvar tillsammans, och då ska vi minsann bara ut och njuta på härliga galoppturer i naturen.

Älskade, bästa Corné. Nu väntar nya utmaningar för oss båda.

Drömklänningen

Jag har försökt sälja min brudklänning ett tag. Det känns så tråkigt att den bara hänger här hemma, vore ju så mycket roligare om den fick komma till användning igen. Men när man har en klänning av väldigt speciell modell så är det svårt att sälja vidare. Någon som är ungefär lika liten som jag ska klicka med klänningen och tycka att den är lika magiskt vacker som jag (och alla gästerna på bröllopet) tycker. Jag uppdaterade annonsen på Blocket igår och så vips fick jag två mail. Och så frågorna som kommer med det. "Kan jag få dina mått av midja, höft och byst?" Helt ärligt så var jag inte så sugen på att mäta mig själv just nu. Jag vet ju att måtten inte alls är desamma som när jag var fit for fight och gick mot altaret. Jag styrketränade 3-5 dagar i veckan under nästan ett år, inte konstigt att man såg lite annorlunda ut. Jag vill hitta tillbaka till åtminstone hälften av den formen. Är så otroligt glad att jag har tid för hästarna i mitt liv igen och det vill jag absolut inte offra. Tre dagar i rad nu har jag ridit två hästar om dagen. Den som säger att det inte är träning... Håller tummarna för att bikramyogan kan ta mig en liten bit. Nu har jag varit krasslig i en vecka, tror att yogan började rensa kroppen, men i morgon vill jag minsann stå i den där heta salen igen. För många lyckliga par väntar den stora dagen runt hörnet. Kanske planerar ni ett härligt sommarbröllop som jag hade? Medan jag letade runt efter bra bilder på min klänning att skicka till spekulanterna snubblade jag över mitt inlägg om mina bästa bröllopstips som jag skrev förra våren.

Och så får vi ju inte glömma min mans bästa tips...

1. Hitta en partner 🙂 
2. Fyll rispåsarna i god tid innan bröllopet – detta för husfriden då bruden i giftastider lätt kan stressas upp över småsaker…
3. Som brudgum måste du ha koll ALLA viktiga detaljer, det är mycket mer än en ring på fingret. Du MÅSTE ha koll på följande: datum och plats för vigsel, samt klockslag (missar du någon av dessa detaljer kommer du ligga illa till…)
4. Se i god tid över den klädsel som du (din partner) har bestämt att du ska bära.
5. Räkna med två skjortor, minst! Planera för fläckar…
6. Utöver detta rekommenderar jag sköna skor då det finns risk för dans, Resorb för dagen efter och att försöka dricka lite vatten under kvällen. 

Jag står fullt fast vid två viktiga punkter som man inte får snåla med: champagnen och fotografen. 

Nej, om jag ska slänga mig ner på golvet och försöka mig på några burpees då...

Ponnybus på sommarkollo

Semester är helt fantastiskt, men jag saknar ponnybuset Corné. Vetskapen att han är på det bästa sommarkollot en ponny kan vara gör att jag känner mig lite lugnare. Ponnyn fick hänga med mig till Furillen på Gotland och hänger med sex stycken andra killar, tre islänningar och tre tvååriga hattifnattar. Två veckors välförtjänt vila i den största hage jag någonsin har beskådat med varierad terräng som egen sandstrand ner i havet och klippor att blicka ut från. Man skulle kunna säga att han är på spa. Ponnyn, balsam för min själ. Nu är jag glad att jag är på väg tillbaka till öjn och kan få spendera tid med denna lilla buse igen.

On-off

I en stressig vardag har jag börjat lära mig att hitta stunderna då man kan stänga av omvärlden för en stund: ett hårt givande pass på gymmet. Att lämna Vespan hemma en solig lördag och ta en powerwalk till jobbet på nästan en timme längsmed Norr Mälarstrand och låta tankarna spela spratt med hjärnan som går på högvarv i vanliga fall. Att låna svågerns fantastiska hund för en natt, som älskar min säng minst lika mycket som jag gör. Och att äntligen, efter ett års uppehåll, komma igång med ridningen igen. Hästar & hundar. Dessa underbara varelser som skänker mig sådan glädje endast med deras närvaro. Jag kom ut till stallet i förmiddags och kände hur hela jag kopplade av direkt. Balsam för själen, terapi för en stressad kropp. Att sadla Quincy och bege mig ut på en långtur i skogen under solens värmande strålar och en klarblå himmel, det är värdefull och välbehövlig laddning utav batterierna. Att sedan slås utav hur min hårdträning under året inte bara har gjort att jag kommer i mina älskade läderstövlar igen som hängt med i tretton år, utan även att det gjort mig till en starkare ryttare som inte alls blir trött på hästryggen längre, det, det är en enorm egoboost... Det är dagar som denna, med djuren och strålande sol, som får mig att längta till ett liv på landet. Ett litet hus i närheten av stallet. En dag är vi där. Jag får bara ha lite tålamod.

Ett stort tack till er Jessica och Leonora som låter mig rida era fantastiskt fina hästar. Det uppskattas otroligt mycket ska ni veta!