Vi har sakta börjat färden hemåt. Sex länder på två veckor är ganska bra jobbat. Det börjar kännas i kroppen att det inte vilats särskilt mycket och att det blivit många timmar i bilen. Hittills har vi kört strax över 500 mil. Nu har vi bara hela vägen hem till Stockholm kvar. Man kan väl säga att det är tur att jag har lite mer än en vecka kvar innan det är dags att vara tillbaka på Frantzén så att jag hinner med att pusta ut också. Just nu befinner vi oss i en liten by mellan Lausanne och Genève i Schweiz. Tanken var att vi skulle stanna en natt hos min mors kusin innan vi fortsätter vår resa uppåt. Men eftersom det var här mitt vinintresse startade en gång i tiden så var det ett enkelt beslut att sova över en natt extra efter att vi botaniserat i vinkällaren. Det är en speciell känsla att få sitta vid middagsbordet tillsammans med Stella och Hans som har ett sådant otroligt intresse för vin och haft möjligheten att lägga undan flaskor för lagring i många år. De som bott häromkring, bara tar en tur ner till vingårdarna i Frankrike och fyller upp bilen för att kunna följa vinets utveckling och testa en flaska sisådär vart tredje år. Jag känner mig som en nybörjare igen i detta sällskap. Tas tillbaka i tiden då jag var på besök här som 14-åring och fick smaka vin ur ett glas stort som en guldfiskskål. (Jag har hört ryktas om att dessa glas kanske plockas fram ikväll också.) Mitt starkaste kulinariska minne är från samma kväll. Vi handlade mat i butiken Manôr där man kan hitta härliga råvaror. Hans lagade middag i sitt fantastiska kök med en vedspis och ett rotisseri. Det blev rotisserad skogsduva med murklor. Och vin i guldfiskskålar. Allt som behövs för en lyckad middag.
För min man är det ren lycka att få vara på besök här. Han får äta foie gras i obegränsad mängd. Med champagne till slinker det ner lätt i strupen. För mig som är sommelier är det stor glädje att få spendera tid med familjen och dricka stora viner samt att möblera om lite i vinkällaren. Att råka se en trälåda med 12 flaskor Château Haut-Brion 1987 och hinta lite om att dessa är dags att börja smaka av nu innan de passerar sin storhetstid helt. Och hoppsan, där var visst en låda Château Suduiraut 1996. Också dags att smaka! Mycket riktigt, Hans höll med. Klart vi ska smaka av dessa gulddroppar.
Ikväll har vi mer viner som måste smakas av för att se i vilket stadie de befinner sig i. Ingen är gladare än jag att få vara försökskanin. Ännu en bra kväll att vänta.
Ps. Hans och Stella håller med om att vin alltid smakar bättre i stora flaskformat. Ju större desto bättre!