Så är vi åter hemma i Stockholm efter en helt fantastiskt skön semester i Dubai. Det var andra gången i fantasivärlden för mig och definitivt inte sista gången. Det finns så mycket att upptäcka både när det kommer till aktiviteter och bra restauranger att besöka. 
Platsen vi spenderat mest tid på var utan tvekan The Beach i Dubai Marina. Stranden som de har storsatsat på både för barn och vuxna. Vattenland, utegym, löpbana, restauranger, lekhörna, vattensporter, marknad och bio är bara några av sakerna som finns att göra. 
Jag och Tompa ägnade en dag på en uppblåsbar äventyrsbana ute i vattnet. Hur kul som helst men jädrar vad ont i kroppen jag hade dagen efter. Jag kunde knappt röra mig på två dagar. Dags att boka en redig helkroppsmassage innan jobbet drar igång igen. Tur att jag har en hel veckas återhämtning kvar...
Ikväll nalkas middag med våra fina vänner Janna, Martin och deras underbara son Viktor. Vi träffades första gången under en skidsemester i Alagna julen för två år sedan. Man kan säga att vi klickade direkt, alla fyra. Men, det är ju inte särskilt ofta jag träffar en kvinna lika kort och lockhårig som mig så det kunde ju inte annat än bli helt fantastiskt. Ska bli så härligt att få umgås igen då de flyttade till Danmark för ett år sedan. Det är bra när middagsplaneraren skickar menyn i förväg så att jag kan plocka med mig roliga saker från vinkylen hemma. Här är kvällens dryck: Ridgeviews mousserande vin från England av ny årgång som jag inte har testat, Pinot Gris från en av mina absoluta favoritproducenter Jolie-Laide från Kalifornien och kanongott vitt vin från Rioja i Spanien, Vina Tondonia årgång 2005. Jag tror att vi kommer klara oss bra. 
En del flaskor hemma i vinkylen kan jag ibland titta på och tänka 'du får vänta på ett bättre tillfälle'. Både Jolie-Laide och Vina Tondonia tillhör dessa flaskor (Ridgeview köpte Tompa på Bolaget idag då den finns i tillfälliga sortimentet). Jag har svårt att komma på ett bättre tillfälle att öppna dessa flaskor än med kära vänner som uppskattar goda viner. 
Kim the Beagle får också följa med på nyårsuppladdning ikväll. Och Mariestads svarta inlandspilsner är verkligen dags att testa, resultatet från sommarens Smakresa. Utlåtande kommer senare. Det verkar finnas 3 flaskor kvar i skrivande stund för den som vill hugga tag i en.
Dags att åka, tjillevippen!
Inte vilket tåg som helst heller. Ska det va' så ska det va' på riktigt. Alltså blev det en resa med ett gammalt ånglok, och jag fick åka med. Kul tycker jag såklart. 
Med på resan var också min kollega Filip Fastén. Medan jag fick luta mig tillbaka och halvt vila upp mig efter en riktigt tung jobbhelg så fick Filip fortsätta att jobba. Han stod nämligen för maten under första etappen av resan som jag var med på. Ångloket tog oss från Stockholms Centralstation för att sedan hamna i Tällberg dagen efter. Resan bjöd på god mat, fantastiska vyer, törstsläckande öl och så fick jag lära mig en hel del om tåg. Jag har också upptäckt ett helt nytt sätt att resa. När resandet i sig är en del av äventyret kan jag definitivt göra fler resor med tåg. Det var avkopplande och rogivande. Jag föredrar helt klart att åka lite långsammare så att man faktiskt hinner njuta av vårt vackra landskap också. Titta bara på bilderna hur magiskt vackert det är!
Okej, resan arrangerades inte bara för att vi skulle få uppleva vårt vackra Sverige från järnvägen. Vi skulle såklart få njuta av god mat i kombination med öl också. Att Filip kan laga mat är ingen nyhet för mig eftersom att jag jobbar med karln. Men att få sitta ner i lugn och ro och faktiskt få uppleva maten är inte ofta jag får göra. Till lunch bjöds det bland annat på en klassisk mustig löksoppa som Filip serverade i hög kockhatt. 
Efter lunchen fick jag äntligen återförenas med bryggmästare Richard Bengtsson som jag tycker väldigt mycket om. Han gjorde som vanligt en storstilad entré med tågbilen nedan. Och så fick jag som sagt lära mig en massa om gamla tåg. Det är härligt när man har en kunnig och proffsig guide. Han tog oss till Järnvägsmuseet i Gävle. Där kan man titta på riktigt gamla tåg. Kanske något för de intresserade barnen?
Efter museum behöver man fylla på med energi. Så då fick vi middag. Filip bjöd på en av mina favoriträtter: jordärtsskocka med bränd grädde och svartkål. Den är så jädra bra. Sådär härligt goffig så man bara vill sleva i sig allt med en sked fort som tusan, men samtidigt dra ut på det så länge som möjligt för att man inte vill att smaken ska ta slut. Precis så gott är det. Jordärtskockor är små guldklimpar. Jordens guld. Ta vara på dem ordentligt, det går at laga en massa gott med de små skockorna. 
Att sova på tåg går alldeles utmärkt. Det är lite extra sövande att känna det gungande tåget som vaggar en till sömns. Jag sov i en vagn från 70-talet men med oss fanns också en vagn från 40-talet. Hade varit häftig att sova i en gammal kupé. Å andra sidan hade jag elektricitet i min vagn, bra när telefonen behöver laddas... 
Hur fantastiskt är det inte att få vakna upp vid en plats som denna och börja dagen med ett morgondopp?
Och så frukost.
Med lite caviar. Ja, en liten sked bara. Enkelt. 
Bryggmästare Bengtsson är inte bara en jäkel på att brygga öl. Han är också väldigt duktig föreläsare. Han berättade varmt om ölbryggning men framförallt helhjärtat om ölets råvaror: humle och malt. Och vikten av att använda sig av råvaror med bra kvalitét. 
Förutom att vara en riktigt trevlig resa så har Den Stora Smakresan faktiskt ett viktigt syfte och det är att låta bryggmästare Bengtsson få inspiration till nya ölrecept genom att upptäcka nya platser, dofter och smaker. Han har skapat nya ölrecept och under resan fick vi testa produkterna till maten vi åt. Vad gör ett ånglok speciellt? Ångan såklart. Hur kan man få ånga kopplat till öl? Jo, en 
Förra året släppte Mariestads sin 
Stort tack bästa Mikael Mossvall och Byggmästare Richard Bengtsson för att jag fick åka tåg med er, ett dygn på ett tåg gör jag gärna om!
