Jag minns det som igår, sista gången vi sågs. Det var alldeles för länge sedan.
Jag minns det som igår, sista gången jag fick krama dig. Jag sprang ut på Lilla Nygatan från Frantzén mitt i vår uppsättning och skulle snabbt in på kontoret runt hörnet. Så ser jag någon bekant gå emot mig. Det var du med ditt vackra leende som lyste upp hela gatan. Den kramen, om jag hade vetat att det var den sista så hade jag aldrig släppt taget.
Du hade precis separerat från ditt livs kärlek. Sorgen syntes i dina ögon, men dina ögon glittrade ändå av livsglädje. Du jobbade bara några kvarter bort från mig. Vi sa att jag skulle komma förbi ert kontor på en fika med dig och din bror. Jag har lärt mig att sluta säga saker som inte blir av. Hur svårt kan det vara att ta sig tiden? Det blir så påtagligt, det här med att ta tillvara på tiden. Plötsligt när någon är en ängel.
Jag minns det som igår, helgen uppe i Ramundberget. Du sa att du ville lära dig mer om vin. Jag lovade att vi skulle dela några trevliga flaskor någon kväll. I somras när jag befann mig på andra sidan Atlanten funderade jag över vilka viner jag ville låta dig testa. Tänk om jag visste då att det inte skulle bli av. Om jag bara hade fått chansen.
Jag har inte velat skriva, ändå vet jag att det är mitt bästa sätt att bearbeta. På hästryggen, på skidorna och med pennan. Jag tänker så det knakar varje dag. Huvudet snurrar och jag kan inte sluta undra. Och jag kan inte sluta imponeras av din närmsta familj. Din bror, din pappa. Hur starka de är! Jag har fått uppleva hur en familj, en stor släkt, har omsvept varandra. Stöttat och inte lämnat någon ensam. Hur sorg har skapat värme och glädje.
Det är lite mer än två månader sedan hunden Ace hittade dig på en plats nära där jag själv letade. Jag har lite svårt att smälta hela upplevelsen. Jag har vaknat upp vissa nätter kallsvettig och med tårar i ögonen när jag i sömnen har letat efter dig. Jag har letat i världens alla hörn. Det sägs att tiden läker alla sår och tillsammans går vi vidare. Livet är för kort för att inte välja glädje.
I somras funderade jag på vilka viner jag ville dela med dig. Nu har jag tänkt på viner jag velat dela med en ängel:
- Krug 1988, min favoritchampagne av min egen årgång. Mitt val behöver ingen närmare presentation.
- Domaine Macle Côtes du Jura är så gott som det kan bli från Jura och en stil jag hade velat att du fick testa.
- Château Mouton Rotshild 1989, ja du hade ju varit tvungen att dricka något av din egen årgång så varför inte ta något storslaget?
- Domaine du Closel Clos du Papillon, gärna en med några år på nacken. För att få visa dig hur fantastisk Chenin Blanc från en bra vingård kan bli med ålder.
Jag är säker på att det flödar av underbara viner uppe i himlen och att du som ängel får pumpa puder och dricka oförskämt bra vin på din afterski varje dag. Du sitter säkert just nu med ett gott glas i din hand och tittar ner på oss andra med dina glittrande ögon och ditt bedårande leende. Jag är lyckligt lottad som fick ha dig som "lillkusin" i 27 år.
Du är alltid saknad, aldrig glömd. Vila i frid.
PS. Efter årskiftet ska jag hänge mig åt Missing People, en helt otroligt makalöst bra organisation. Hatten av till er.